Idag är första dagen som känns som vardag. Detta efter fem veckors (!!!!) suddande i förkylningar och jullov.

Jag är noga med att hålla rutiner, gå i säng, kliva upp och sätta igång dagen. Det är något jag gjort hela vägen i leran. Jag har fått be om hjälp vissa perioder då jag bara velat sova. Genom dessa fem veckor av sudderi hemma så gick jag genom ”vända-på-dygnet” helgen som just passerat. Då höll jag på med att bygga upp denna hemsida och det var så svårt, komplicerat och frustrerat att jag helt tappade koll på tiden. Jag somnade närmare gryningen än något annat.

Så igår tog jag hjälp av det tyngsta artilleri jag vet -Min far! Jag bad honom ringa och väcka mig. För HAN är alltid uppe. Å han kan prata. Å han har ingen pardon utan sätter igång så fort man lyft på luren. ”-Du….” säger han och sedan är han igång.

Jag kände mig vimmelkantig och smått illamående hela dagen igår, men denna morgon 07.00 var jag faktiskt vaken före väckarklockan.

Frukost dukades och jag drack mitt kaffe. Jag tyckte det smakade lite märkligt men tänkte att det nog var jag som ”kände fel”. Det smakade lite som att … det var kaffe blandat med något sött te? Jag försökte rätt länge komma på olika anledningar till varför mitt kaffe smakade lite märkligt tills sonen frågade om mjölken var gammal. Jag agerade i blixtens hastighet. Hällde ut mitt kaffe inklusive hans mjölkglas. Vi luktade båda på mjölkförpackningen och konstaterade att det luktade… märkligt… liksom mjölk… blandat med en fruktig sötaktig nånting. Datum var inte utgånget -allt åkte ut.

DÄR började min dag. Därefter var det dags att ta tag i tvätten. Jag har absolut inte sparat några BERG med tvätt av kläder…. Däremot har handdukar och sängkläder fått ligga lite lågt eftersom torktumlaren inte velat vara medgörlig.

Idag var det således dags att åtgärda ALLT. I den vevan fyllde jag även på luftfuktaren på sonens rum eftersom han får astmahosta av den torra vinterluften. Drog igång den, stängde dörren och sedan gick förmiddagen.

Återvände in med den rena tvätten men nitade i dörren. Ännu en ny suspekt doft som spred sig. Rummet var dessutom sjukt varmt och fuktigt (helt enligt planen men ändå?!). Lukten… som ett varmt gammalt kylskåp. Jag började gapa om ”tropikhus” och att det var som att hans rum är ett enda gigantiskt terrarium med massa speciallampor. Luftfuktaren åkte AV och fönstret UPP.

Ja, han är inte hemma och behöver höra mina utsvävningar.

Jag bör väl återvända till tvättstugan men det är ju så himla roligt att ha denna nya kruka att äntligen få ventilera dessa vardagliga situationer.

Så… jag känner väl att det är dags att komma igång i arbete. På något sätt. Jag vill så himla mycket. Jag måste våga testa och se hur det går. Jag känner mig glad och nyfiken även på den processen.

Men just nu längtar jag mest av allt till skogen.

Ut i naturen. Se snön, söka spår, bara vara i skogen och utomhus. En del pratar om man får ”lappsjuka” i fjällen. Jag får något motsvarande fast tvärt om av att vara i stan för länge! Då längtar jag bort till stillheten och tystnaden där man hör isen sjunga och djuren som låter. Elda utomhus och höra hur det sprakar och knastrar.

Det är om något en skön kontrast till tropikhuset inne i stan!

//a