Vad är kärlek?

Det är ett stort begrepp och kan betyda så mycket beroende på vem du frågar. Det handlar om erfarenhet och självkännedom.

Kärlek kan vara något man känner till sina barn, familj och vänner. Kärlek kan vara något man känner för en främling man möter blott en gång men där man möts i något som berör. Det kan vara känslan man har för ett djur eller den kärlek man känner till naturen och samhörigheten med alltet. Så finns kärleken vi möter i en en annan människa.

En känsla av hemma, trygghet, lojalitet, stabilitet och framför allt liv. Kärlek är en gnista, tro och hopp som jag vill tro att alla har kapacitet att bära. Det är en varm inre eld som ger oss värme och kraft. Den får oss att aldrig känna sig ensam, att man hör i hop med en annan själ. Jag tror tid lär oss vad kärlek är och måste vara. När man hittat sina helt egna och unika svar då kommer kärleken -Helt oväntat.

Det är otaliga villospår, blindspår och djupdykningar jag gjort i tron på kärleken. Jag har gått vilse och hamnat i djupaste mörker och jag har fått arbeta med mig själv för att hitta stabilitet, balans och nyfiket tagit reda på mer om mig själv för att förstå vad kärlek är för mig. Jag har fått be om ursäkt för mitt beteende och tagit ansvar för min del i kraschade relationer. Jag har fått förlåta och släppa sådant som jag utsatts för i syfte att själv bli fri och hel.

Jag känner ingen bitterhet mot män som jag mött genom livet, i stället känner jag tacksamhet för det har varit små fragment av en större karta som jag sedan fått pussla ihop i ensamhet. Jag tror att människor som hatar, gapar och spyr galla över sina ex inte har gjort jobbet med sig själv. För det är lättare att lägga allt på ”den andre” i stället för att titta på sig själv och det är egentligen bara där det är någon poäng att titta. Det som har varit är över, det är faktiskt bara att släppa det fritt. Det sårade egot, de sår som skapats i tron på kärleken förbittrar. Hatet, ilskan och aggressionen är enbart ett tecken på att känslorna fortfarande är där och inte är läkta. Gör jobbet och gå vidare i livet. Lätt att säga men så svårt att faktiskt göra.

När man släpper illusionen om kärleken, när man läker sig själv förstår man att hat inte är motsatsen till kärlek. Motsatsen till kärlek är likgiltighet eller ”ingenting”. Det ät väl först då det går att mötas civiliserat utan att vråla på gator och torg, det går att vara vuxen och lägga egot och sårade känslor åt sidan när man rett ut sig själv. Vi kan aldrig förvänta oss att någon annan skall ändra på sig medan vi själva sitter förstelnade i det som varit. Livet går alltid vidare med eller utan ett slående hjärta.

Idag lever jag sida vid sida med kärleken som ständigt är närvarande i mitt liv. Tillsammans skapar vi den framtid vi vill leva, vi kommunicerar på alla sätt som går om våra behov, drömmar, viljor och känslor. Vi planerar tiden och navigerar oss genom alla hänsyn och måsten för att skapa tid för oss att växa. Vi pratar om allt, skrattar mycket och delar varandras oro vilket gör det lättare att hantera.

Tillsammans är vi starka, sårbara och öppna. Vi är lika och olika, vi ser varandras styrkor och svagheter och ser det som något som berikar oss som par och får oss att växa som individer. Vi hjälper varandra och vill varandra väl. Vi väljer kärleken varje dag. Vi väljer närhet, intimitet och ovillkorlig kärlek. Vi ställer inte krav, spelar inga spel. Inga roller eller masker, utan öppet, ärligt, naket och sårbart.

Det är enkelt och vackert. Våra väsen blir stilla i den andres närvaro, då är allt lugnt. När vi är i från varandra finns en ständig längtan men samtidigt en vacker tillit att den andre ”finns där”. Vi håller varandras händer genom tid och rum för hjärtat känner inget avstånd.

Släpp alltid in kärleken. Visar det sig att det är en kompromiss eller att olikheterna i grunden är för stora så se det som insikt och gå vidare. Är det bara en vild passion, en flirt eller förälskelse -Men gud va härligt! Njut och se till att inte brinna upp. Är det destruktivt -Lämna! Sök information, be om hjälp och var rädd om dig. Visar det sig att prinsen blott vara en groda, jamen låt honom hoppa vidare (ja… eller henne!). Om du är tillsammans med någon som du blott ser som en en plånbok hoppas jag att du blir lämnad, det är aldrig okej att rida på någons generositet eller godhet. Det vi sår får vi skörda, karma och allt det där…

Förr eller senare är han där och man vet det, ögonblickligen. Det känns i hela kroppen, hjärnan, psyket, själen. Det går inte att förklara i ord för det är en känsla och en upplevelse som är direkt. Allt annat är plötsligt bara steg, transportsträckor, lärdomar och läxor för att vara redo när det händer. Å hur många jag än frågar så är det alltid samma otippade platser och tillfällen det sker på.

När man minst anar det är då han är där.

”Till Dig, Tack för detta år, tack för all den kärlek du ger, för att du är den du är. Tack för din ärlighet, din tillit och ditt vackra hjärta. Tack för att du håller min hand så fort vi är vid varandras sida. Tack för att jag får sova i din famn och för att du håller om mig så ömt varje natt. Vid din sida är jag hemma. Jag ser dig och du ser mig -Det är allt. Det är vackert att ständigt lära känna dig. Så fint det är att skratta tillsammans, att känna förståelse och för tryggheten i våra gemensamma drömmar. Jag älskar dig. Urkraft! -Inga tomtebloss”

//a