Denna helg har jag skrivit. Jag har skrivit så himla mycket och tydligen kan jag inte sova. Jag har lyssnat på allehanda avslappningsövningar, jag har lyssnat på ljudbok och jag har haft tyst. Slutligen klev jag upp i stället för att ligga och snurra som ett vindkraftverk i sängen.

Jag skriver på något som liknar ett manus, men jag vet inte ännu vart det tar vägen. Det startar massor med tankar, reflektioner, flashbacks och det blir lite rörigt i grytan. Det är svårt, jobbigt och gör mig orolig. Ändå tror jag det är bra för det är uppenbart något som måste ut.

”…insidan och utsidan i den extremaste formen av disharmoni. Falska skratt genom käften. Tysta skrin och tårar inuti…”

Det är något jag måste säga (Anna Holgersson)

Sedan har jag sorterat och ordnat upp mina garner och smyckestrådar. Det ena ledde till det andra och vips så är jag igång. Jag kommer således snart ha en väldigt färgstark pläd över! Men det går inte att låta bli, det är så roligt att jobba med färger! Det blir en vila och avkoppling till det tunga skrivandet.

Slutligen måste jag ju kommentera det där stabsläget som vi gick upp i i fredags. Det vill säga efter smittlarm från skolan. Det utmynnade i jakten på det största packet självtest för Covid-19. De är verkligen slut över allt så vill man ha ett 25-pack får man allt beställa det.

Överdrivet? Mycket möjligt men den här årstiden är man ju typ skrotig, hostig och allmänt sisådär så då kan det väl vara en idé att topsa näsan -Man kan TYCKA det…

MEN….

Har man gjort ett sådant test är man lätt fundersam på om man någonsin vill göra det igen. Det var så oerhört stor bruksanvisning att jag blev tvungen att sätta mig ner för att hitta rätt i bland alla språk. Väldigt viktigt att man SNÖT sig extremt noggrant innan man drog igång testandet.

Nu vet jag inte om fler är bekanta med det här fenomenet men man sitter alltså där och enligt detta test skulle man öppna en ampull med vätska och trycka ner i ett litet provrör av plast. Sedan skulle man ta fram topsen som såg ut som en elak liten borste och gå loss djupt inne i näsan. Väl inne skulle det tryckas OCH snurras och hållas.

Det tog ju typ tre sekunder så var det enda jag fokuserade på att inte nysa. Där satt jag med en pinne i näsan och i andra handen höll jag det där jäkla provröret. Nysreflexerna var inte av denna värld och det i sin tur triggar ju hela snoken att börja snora. Ytterst prekärt läge.

Vi har i alla fall inte ens tendens till covid här, vilket kändes skönt. Sonen är lagom road att kasta sig in i grytan som kallas skolan och jag har faktiskt full förståelse.

Förresten, om någon har tips på bra skor att ha när det är glashalt ute så tar jag tacksamt emot tips. Jag önskar mig ett par Vivobarefoot men får drömma vidare. Jag vill inte ha broddar utan vill ha skor som man KÄNNER underlaget i. Just nu går man som Pinocchio, bredbent, stapplande och totalt fokuserad på vart gruset ligger.

Med det konstaterat, måndag är här!

Önskar alla en bra start på veckan!

//a