Vårvintern är kommen, det droppar från taken och småfåglarna kivas om frön och nötter. Ännu ligger snön som ett tjockt täcke över naturen runt stugan men det sjunker undan. Den tidiga påsken har gjort entré och förutom att ha gett mig på några chokladpraliner som gav mig smärre socker-koma så händer inte mycket.
Men bakom kulisserna sprakar den kreativa lågan. Igår hade jag och Mia Makila en första genomläsning av manus till de två första avsnitten av Panikljus Podcast. Vi har inte varit inne och petat i varandras kreativa process utan vi har arbetat med varsitt manus och jag kände mig pirrig och förväntansfull -Ja, nästan lite nervös för att höra hur de två avsnitten skulle ”låta” tillsammans.
För det vet vi ju inte innan. Både jag och Mia har full tillit till varandra i skrivandet för vi har en gemensam vision, en inre önskan att ge uttryck för det som är svårt att fånga eller få grepp om. Vi vill ge liv till tankar och känslor i mörker och ljus, slå ett slag för medmänsklighet och vara ett upprop för att vara snällare och mera förstående inför oss själva som människor i den här tiden och omvärlden.
Vi är båda medvetna om att vi har olika uttryck, unika stilar och röster men vi har lärt oss att det blir något extraordinärt när vi ger oss på något ihop. Vi stärker varandra, vi backar upp, vi underbygger och tar språng i varandras tankar och idéer. Det blir en helhet som sprakar, gnistrar och ger varm glädje.
Det var en rolig eftermiddagar med scener som etsats sig fast i mitt minne. Det är ju så med kreativitet att börjar man, då lossnar det och då är det svårt att sluta. Mias vackra poetiska manus med innerligt rörande passager, den underfundiga humorn som fick oss båda att fnissa. Mitt eget manus ligger i en process djupt förankrad i diskbänksrealism och krass verklighetet. Det blir en kraft när vi väver ihop våra olika synsätt, metaforer och uttryck som fascinerar mig lika mycket varje gång.
Det finast tycker jag är ödmjukheten. Det kanske inte verkar så, men vi bjuder hela tiden, båda två, på våra egna tillkortakommanden, våra egna mindre smickrande sidor och erfarenheter. Det gör det hela äkta och ärligt.
Jag skriver redan på avsnitt fyra och jag överväger om det det kommer handla om småfolk och irrbloss .
Glad Påsk!
//a