Snälla, jag har insett att planering är Alfa Omega och det är allt annat än enkelt, smidigt och härligt filosofiskt. Det är svettigt! Låt mig övergå till svenska det är A-O för att mitt liv skall fungera. Krispig planering skapar mindre stress, oreda och kaos -Sägs det. Som relativt många andra börjar min planering utifrån mitt arbete och mina arbetstider. Som är oregelbundna, eller mitt schema är sex veckor, varje vecka är olik de andra, men loopen är sex veckor lång. Arbetstiderna sträcker sig från 07-21:30 måndag som söndag. Alltså planerar jag sex veckor i taget.
Utifrån arbetstiderna planerar jag sådant som måste göras hemma där det mest kritiska är att boka tvättstugan. Vi får bara boka en tid i taget, så därmed måste jag även planera varje vecka. Det är som en rysk roulett när jag arbetar flera dags pass i rad för tvättstugan är alltid bokad på kvällen! Tillslut står man med jul t-shirten på i september och små ankelsockar i januari bara för att det inte går att få en tvättid på en tid som passar in i schemat. Jag kliver gärna upp 07 för att dra igång tvätten men tror ni inte att tvättstugan är upptagen just den morgon som det skulle passa! Å tvättmaskin i lägenheterna är inte möjligt om man inte är villig att offra duschen och där går då min gräns. Alltså jul t-shirt PÅ och så kallar jag det en nödlösning!
På lediga dagar bör jag även handla (helst en gång i veckan, men det har en viss tendens att bli massor med gånger). När jag skall handla är det en fördel om jag har gjort en planering för maten, matlådor, luncher -You name it! Sedan brukar jag koordinera veckohandlingen med min far så att jag kan få skjuts, då jag inte äger en bil. Passar det inte får jag bryta ner handlingen och cykla flera gånger i veckan, det absoluta bottennappet är när jag köper MJÖLK på OKQ8 runt 22-tiden i spöregn när jag cyklar hem från jobbet. Surt och illa planerat, men jag löser det på något sätt. Det får tjäna som ett exempel på Plan: A,B,C,D,E,F….P,Q,R-lösning för att få till det.
Sedan har jag HÖRT att man skall planera in det man tycker är roligt. Och så skall man planera in återhämtning, vila och rekreation. Att försöka få till en middag med lilla trion är som att lösa sfinxens-gåta. Vi är tre personer med rörliga liv, familjer, barn, arbeten, träningar, utbildningar och att hitta EN kväll, när alla tre kan… Ja den kvällen väntar vi ännu på liksom. Bäst brukar überspontana saker fungera när det gäller att ses och då gläds vi och säger att ”det här måste vi göra om”, å så är planeringen i gång, som aldrig hittar en gemensam lucka i allas frikking kalendrar. Återhämtning… Räknas att ligga i soffan och skratta åt Spökjakt:s så kallade vetenskapliga bevis? Jag hoppas det! Lyssna på intressanta poddar och lägga pussel är avkoppling för mig men det kräver att jag har ett pussel, så jag väntar på lönen innan jag planerar in något pusslande.
Mitt i den här härliga snurren av vardag och liv kom i alla fall jag på att jag ville ta upp min träning. För kroppen skriker efter det. Det blev jag varse om när det gick ett larm på jobbet och jag skulle springa 3 våningar. Jag tror att sista trappan tog jag mig upp för genom att använda mig mer av armarna för jag DROG mig upp, benen var stumma av mjölksyra, knäna höll på gå av. Väl uppe gällde det att få hjärtat som satt i munnen att lugna ner sig, sluta flåsa och vara redo på att vara behjälplig (helst inte tuppa av efter löpningen (läs: flåsande/släpandes) upp för trapporna. DÄR kände jag att cykling i all ära, men det krävs MER och nu är det fan i mig nog.
Så jag kontaktade min gamla coach och var välkommen på ett pass mobilitet. Jag höll på kräkas under uppvärmningen, den var liksom nog. Det kändes ändå starkt, friskt, skönt och glädjande att vara där. Att göra det utifrån mitt läge här och nu. Jag kände en inre tillfredställelse, jag mådde bra även om det var tungt, svårt, stelt och ovant. Jag var trygg i situationen för den är uppenbar för mig själv. The sky is the limit, nu kör vi sjöng min kropp och själ.
Å när skall jag träna nästa pass? Nä, då kunde jag inte, då jobbar jag, näe, jag jobbar helg också… hmmmm….
Coachen skickade ett meddelande och frågade hur jag hade tänkt. Jag svarade att jag ville. Han frågade åter, hur har du tänkt? Öhumm… Han skrev, du måste planera din träning varje vecka och i ditt fall bör du även ha en plan B om det skiter sig.
OMG! Det ät ju så löjligt enkelt, så sant och så självklart. Så nu skall jag ”bara” planera, utföra och göra allt. När kommer kloning vara ett alternativ för lågavlönade kvinnor? Jag skulle behöva det typ väldigt snart! Är också öppen och nyfiken på tekniker för teleportering. Hur fan gör alla andra som får ihop det? Kom gärna med tips, i synnerhet om du vet hur veckan får fler dagar eller dygnet mera timmar, alternativt hur man alltid får tvättid när man behöver när det är förbjudet att boka två tider och därmed ha lite framförhållning. Tar gärna emot fiffiga lösningar också när något skiter sig, dvs, när du går in och gör extra arbetspass så du missar den hårt planerade tvättiden och därmed måste planera om… Min inkorg är öppen!
Idag var i alla fall planen att göra några utbildningar och sedan göra planen för sex veckor framåt OCH ta in träning, men planen sprack då jag rensade badrummet, dammsög och fick jag oväntat besök. Jag får nästan äta omeprazol för att ta mig an planeringen, jag börjar känna mig frustrerad över att ALLT måste planeras in i minsta detalj, låt mig vara skriker en del, MEN jag vet att nyckeln till att nå sina mål är just att planera vägen dit, steg för steg.
Det är frustrerande att precis all tid måste planeras å andra sidan vet jag att ju mera jag planerar desto mera får jag gjort. Det låter kanske som att jag är en rigid person men det är tvärtom. Jag är en kreativ människa som får kämpa för att hålla tråden, hålla hemmet i skick, få middagen på bordet, bära hem matvaror. Planering ger min tillvaro en ram att förhålla mig till som jag helt enkelt får acceptera att jag behöver. Det är inte lätt, inte helt festligt alla dagar men jag vet att det i längden gynnar mig, så nu skall jag ”bara” måla in träningen i min redan trassliga planering och göra det till en naturlig del av mitt liv.
Jag tror jag börjar med ett glas Prosecco. Jag blir helt stizzig av allt som skall klaffa.
MEN… jag vill… JAG väljer!
//a