Julafton blev varm och fin. Den var tindrande, tända ljus, mysig. Lagom med mat och julklappar med tanke. Allt var det där ”kodak-moment” som jag önskat. Jag sa till Mia att jag blir lite ”Bergman” på julafton. Jag vill komma åt dofter, musik, tända ljus, för att få fram en känsla för DET är julmagi för mig. Så blev det. Det uppskattades och det var bara lugna ansikten som samlades, inge spända käkar, inga tårar som brände bakom ögonlocken.
När själva firandet var avklarat var det dags för pyjamasläge och den där stunden på kvällen med skinkmackan. Sonen förstår inte ett smack av julbord utan förkunnade för oss alla att när han bor själv blir det oxfilé eller någon annan god mat, men inte prinskorvar, julskinka och köttbullar så jag sitter själv med skinka, ris a´la malta och julmust… för tydligen är julmust lika obegripligt som julbord. Must när det finns PepsiMax är tydligen högst mossigt.
Idag startade juldagen med lite rassel och fix och sedan lade sig åter lugnet. Då kände jag tröttheten. Jag har fortfarande inte klivit ur pyjamasen som jag tog på mig för över 24 timmar sedan. Jag har legat och sovit som en utslagen flera timmar, klivit upp och ätit lite julskinka.
Det är många som lider av ensamheten över jul, jag ser den som nödvändig för mig. Ensamheten är mitt hemland och jag behöver alltid återvända dit på besök mellan varven. Jag har inte alltid förstått mitt behov av att vara ensam, utan det tog många år att nå den insikten.
Jag har även hunnit överväga att börja ta ner alla adventsstjärnor och stakar men kände att jag kan låta det vara några dagar till. Det känns som att jag har saker jag vill göra men först av allt skall jag göra min årliga summering av året. Sätta tydliga mål och fokus på 2023.
I morgon väntar annandagen och då skall jag klä på mig. Då skall jag ta på mig den nya doften för den nya tiden och vara lagom aktiv. Det är en julhelg helt i min stil och smak. Efter egen takt och ton och jag är så tacksam för.
En annan sak som vi pratade om runt bordet igår var JULMUSIK. Vilken jullåt som man verkligen förknippar med jul. Jag har varit så fascinerad över alla som så bestämt berättat om allehanda låtar som de lyssnar på och direkt får känslan ”Nu är det jul”. Jag hittade min igår, en låt som funnits med sedan 80-talet. Jag har bara aldrig förstått det.. förrän igår!
Min låt är ”Walking in the air” en låt i d-moll av Howard Blake. Den återfinns i filmen ”The snowman” som kom 1982. Vilken är din låt? Den där du knäpper på när du vill känna att ”nu är julen här”?
//a
Trackbacks/Pingbacks