Vila. Februari var explosionsartad för mig, av liv, händelser, att testa nya saker, börja träna, arbeta, leva och det blev den där berömda ketchupeffekten. Det var inga problem med ketchupeffekten, den var efterlängtad. Sällan har jag njutit av att känna ett smärre korsdrag i kalendern. Nya uppdrag och bokningar trillar in, nya saker jag kommer på att jag skall göra och det är fantastiskt. Jag känner mig ödmjuk och lycklig som får uppleva detta ”flow” för vägen att nå hit har varit lång. Mina kreativa projekt växer och tar nya former och det är en gåva att få leva med kreativiteten så närvarande.
I fredags tänkte jag mycket på ordet vila. Jag hade nämligen planerat ”vila” några dagar framåt. Dagen började med begravning. Det var vackert. Jag satt och tittade på de vackra fönstren och utsmyckningarna i kyrkan, fixerade blicken på en stjärna för att inte explodera i den där gråten som inte går att stoppa. Självklart grät jag, så klart. En människa som jag sett upp till finns inte mera och hennes skratt kommer aldrig mera eka, men jag hörde det i mitt huvud. Jag hörde det hela tiden under begravningen och när ceremonin avslutades med hennes egen valda låt fick jag hålla i mig själv för att inte brista ut i ett skratt, jag såg mig själv ställa mig upp och dansa och kanske var det det som var tanken? En sista skjuts av det där smittande skrattet. Utanför föll stora tunga snöflingor som liksom dämpade allt ljud, de många röda rosorna som utgjorde sådan vacker kontrast mot det vita. Begravning är en hjärtskärande vacker stund där vi möter våra känslor, alla minnen och jag valde att tänka på glädjen. Tack du fina, raka, jordnära människa för allt du gav.
Därefter har jag tankat energi och vilat i stugan i skogen. Snöslunga, skottat lite gångar, knackat ner snöhäng, matat djuren och vilat. I natt satt jag upp länge med min son för att vaka in eventuellt norrsken. Norrsken såg vi inte men ett helt otroligt månsken som lyste upp den lilla gläntan i skogen som ligger så tyst under snötäcket.
Idag är det kallt och elden knastrar i den öppna spisen, det doftar gott av björkved utomhus. Djuren har fått nya äpplen och fåglarna har fått frön. Här skall fixas frö-, ister-, späckboll samtidigt som den kalla krispiga snön faller. Den lilla ekorren skäller och viftar på svansen när jag visar mig så jag håller mig undan. Det är ynnest att vara så nära naturen. Jag tittar i min kalender och ser mars fyllas med nya uppdrag, möten, arbete, alltså mera ketchupeffekt därför njuter jag av dessa dagar. Balansen är återställd. Det blir inte bra av att vara stilla, hela livet, kroppen, psyket stagnerar. Det blir inte bra av att skena fram som en stressad hamster i ett hjul
Nu skall jag ställa ner kaffekoppen, ta mig en dusch och få på alla lager av kläder som behövs. Stod ute i långkalsonger och t-shirt i ottan i -17 grader och andades för att öva på det där enkla, att allt inte måste vara bekvämt hela tiden. Övningen i sig är inte bara frisk och lugnande, det är också en fin påminnelse om hur jäkla bra vi har det som har valet.
//a