Här är fönstren täckta med tjocka gardiner, å då menar jag inte att det hänger fina gardiner i fönstret -Jag menar att fönstren är fördragna med tjocka gardiner. Med tanke på min vision om den där orange flytvästen och fiskebåt över atlanten så känns det lite sisådär.
Hemmet förbereds för LAN.
Grannarna är informerade och jag är förvisad från hemmet. Så jag rafsar ihop mina pinaler i en väska och gör mig redo för att lämna över lyan. Silverkanten i den här historien är ju att jag har god vana av att bo i väska.
Jag är oerhört glad för detta LAN. Jag kan inte föreställa mig hur det är att vara ung just nu. Först två år av pandemi, distansundervisning, isolering och när allt skulle börja ljusna så blev det en ny våg av otrygghet, funderingar som lägger sordin på den nyvunna friheten. Därför säger jag JA till LAN även om det ser crazy ut med gardinerna
Här har monterats jättebord och stolar är inlånade, säckar och påsar är redo för pant! Så jag känner lugn och glädje.
Igår var en fin dag. Det var så många revor som drogs kände jag. Revor där strimmor av framtiden skymtade. På flera plan. Det var dom där glimtarna av hopp, dom där små osynliga hejaropen att allt kommer bara man fortsätter framåt. För även om omvärlden är gungar så rullar vardagen här och nu på som vanligt.
Igår på Instagram såg jag en bild skapad av Henrik Wahlström (ig: @henrikwahlstroem)
Kan väl säga som så att jag känner mig delvis som Lilla Anna idag, jag är inte helt less på mänskligheten, jag tar inte med mig någon krukväxt, men banne mig, jag drar till skogen!
Bara för att andas och njuta där jag hör hemma, för att jag är fri och för att jag kan!
//a
Källhänvisning: Böckerna om Lilla Anna och Långa Farbrorn är en serie skapad och illustrerad av Inger och Lasse Sandberg.
Känns som vi lever i overklig verklighet🥺
Verkligen overkligt! //a