Häromdagen gjorde jag den där så kallade ”julhandlingen”. Det innebär att man har en bisarr inköpslista som man betar av (som kostar sjukliga summor denna jul) och sedan kommer man hem och är übernöjd över att man julhandlat. Varorna plockas in i kyl, frys, skåp och lådor. Drickor bunkras i skrubben och sedan håller man tummarna att godsakerna inte skall hittas. Kylskåpet är fan proppfullt. Skafferiet likaså. Så kommer sonen och frågar… Vad ska vi äta till middag?

Ty alla påsar till trots så har i alla fall inte jag haft någon plan för dagarna FRAM till jul. Jag är fokuserad på Ris a’la Malta, på att clementinerna inte skall mögla eller att godiset skall ”råka” bli uppätet. Hela veckan har varit som ett limbo grävandes i frysen efter något att äta TROTS allt som trängs kylskåpet. Middag som INTE kräver potatis för den är reserverad för julafton.

Sonen hittade Pollypåsen, så nu har vi nallat ur den båda två. En julmust som var beräknad till JULAFTON är redan uppdrucken. Det är ingen ordning.

Sedan är det den där städningen. Jag har hållit på sedan i november. Jag har inte kommit i mål ännu, nej, jag gör mer punktinsatser, sedan gör jag lite tillämpad avslappning och vilar. Jag skurar badrummet och sedan är det dags att laga den där jäkla middagen. Å det är väl lite där jag fastnat i loopen mellan badrum-köket, typ! Så får det vara. Det viktigaste är att humöret inte blir den där urvridna skurtrasan tänker jag.

Hemmet doftar trots allt friskt av citron även om allt inte skiner och mina händer doftar gummihandskar när jag skriver en ny inköpslista: Tunnbröd, polly och julmust.

Sonen fick jullov idag och risgrynsgröten var slut på lunchen så de fick äta nudelwok istället. Jag gör MR lever imorgon och filosoferar om det är okej att äta nudlar till middag ÄVEN om det är den så kallade ”Uppesittarkvällen”? Lördag, julafton, DÅ vet jag i alla fall vad som skall serveras. Fokus på bollen så skall det nog bli mål.

Veckan dock varit allt annat än lugn och stressbefriad MEN det är ingenting med julen, städning eller det stora tabberaset Öst på stan som skapat stressen. Nej det står läkare och myndigheter för. Den helvetiskt dåliga tillgängligheten på rätt vård, inom rimlig tid är inte klok. Att få tala med sin läkare är som ett smärre Mission Impossible, man får en telefontid 14 dagar senare och när läkaren äntligen ringer är hen så stressad för det är bara avsatt 10 minuter och nästa patient sitter redo vid telefonen och väntar. Eller så får man ett helt oväntat samtal om att man skall vara på NUS och göra MR… imorgon! Kan bara upprepa att det inte är någon ordning. Kaos är mera rätt ord, vården är som ett fritt fall å det är inte patienterna som står för raset (inte heller vårdpersonalen som sliter som djur, det är systemet som är fucked up, bristen på resurser, och ett administrativt kvarnhjul som maler långsammare än tiden som står stilla).

Jag konstaterar att jag antingen imploderar och blir ett svart hål snart eller så tar jag och exploderar och ser till att börja stråla som en frikking stjärna. När man levt i våld, under någon annans makt och kontroll, så är det helt obegripligt att inte samhället, myndigheter, vård har större kunskap om vad man som utsatt behöver. I stället hamnar man i nya ledband, regler och program som känns som exakt samma kontroll och fråntagande av handlingsutrymme för individen.

Å där… exakt DÄR börjar manuset på bok nummer två 🙂

För hur jävligt det än är så ser jag ljust på 2023 som väntar. Prologen Podcast som jag och Mia Makila spånar på ger mig glädje och är platsen där kreativiteten får flöda. Allt jag möter här och nu blir frön att ta med till Prologen. Vi har så himla roligt samarbete, våra samtal är som en väv där Mia börjar med en tråd och sedan har jag tvinnat in en ny liten tråd i hennes och sedan kommer hon med en ny färg -Och det är exakt så vi arbetar tillsammans. Vi bygger en värld tillsammans och det är fint. Det finns ett instagramkonto för Prologen Podcast. Den som önskar får gärna följa resan där, vi kommer inte vara hyperaktiva där nu då vi ännu vill vara fria i skapandet, men vi kommer bjuda på små reels och bilder på vår resa. Premiär för Podcasten blir mest troligt hösten -23.

Jag är mer än en schackpjäs som skall flyttas enligt givna regler. Jag är en fri individ, en autentisk människa som mår bra i skapandet. SÅ även om jag i skrivande stund inte har totalkoll på middagen imorgon så är jag helt säker på att vi kommer att bli mätta, vi har el i vårt hem, vi är varma och trygga i den här tiden som är så jävla scary. Vi kommer tända ljus, ha mysigt, lyssna på musik och spela spel tillsammans. Det är fridfullt och stilla.

Vi väntar in en jul som känns så full av hopp och glädje.

//a