Snipp snapp där var julen slut. Det började lite smått igår med att jag började riva ner samtliga julstjärnor och adventsljusstakar. Fick ett mess från kära svägerskan med en bild att hon höll på med EXAKT samma sak hemma hos dem. Hon skrev ”Jag är Grinchen” Jag svarade med en liknande bild och texten ”Här är en till…”. Sedan lade jag ut samma bild på instagram och valde låten ”See you later alligator…” Man är så festlig att man knappt orkar med sig själv vissa dagar.
See you later alligator, A.Holgersson
I alla fall… Jag gjorde slag i saken och nu är julen borta, tomtar förpassade till kartonger, julgrupper skrotade och textilier fint vikta a’la Kondo-style. Ingenting ligger framme ty allt var redan organiserat för nedpackning vid upplock. Ja lite så måste jag planera och organisera livet. Julskinkan som åkt ut och in ur kylskåpet åkte ut med soporna, prinskorvarna likaså. Köttbullarna, ris a’la malta, tunnbröd och revbensspjäll har jag levt på under juldagarna. Idag blir det INTE julmat och inte julmust. Godis som blivit kvar är undanplockat i påsar, kolan som jag kokade har klibbat ihop till en stor klump så därmed åkte hela burken.
Varför kommer då denna hets att ”bli av” med julen? Det där fina tindrandet och mysiga? Därför nu julen är över och då vill i alla fall jag bli av med den. Jag som är i ett kreativt esse fick massa bra idéer till nästa jul, vet redan hur jag vill att ett fönster skall se ut! Återstår att se om jag kommer ihåg den goda intentionen.
Men framför allt vill jag (som jag sa i förra inlägget) fokusera på det nya året. Avsluta 2022 -Tack och hej! På måndag skall jag vara tillbaka på jobbet och då kommer varken ork, lust eller energi finnas till sådana här saker. Det blir tillbaka till alla måsten som jag redan vet att jag fixar på bekostnad av LIVET. Så jag måste liksom orka tänka och ta ut riktningarna just nu, när jag mår bra.
Jag är lättad över att ha uppnått ett skifte för mina egna tankar under december. Jag är inte så stressad eller orolig, jag känner inte ångest, jag är mer förbannad och det ger mig kraft att resa mina gränser. Det ger mig kraft att prioritera på nytt sätt.
Vi skulle sanera stugan på pipare med någon form av skrämma i väggen häromdagen. Vi gav oss iväg direkt från morgonen, utrustade med gummihandskar, munskydd och jäkligt mycket ytdesinfektion. Sopsäckar var också redo och vi vara peppade för uppdraget som fick ett snöpligt slut innan vi ens börjat.
Bilen, den lilla bilen utan fyrhjulsdrift fixade inte att köra på den snöiga skogsvägen, det var inte ens mycket snö. I stället blev det ett smärre projekt att backa ut bilen till den stora vägen igen. Tillslut stod jag inte ut med det trevande backandet utan smet in i förarsätet och tog helt enkelt över. Lugn och fin, backa, åk fram, vrid om hjulen, få fäste, påbörja backning och tryck för fan ner gasen. Gick galant och min arma far som nödvändigtvis skulle stå och dirigera höll på trilla när jag brakade iväg bakåt. Han viftade och vevade och lät ”oj oj, akta akta, oj oj”. Jag skrek ”men lugn jag har ju kameran” Han vrålade ”diiiiiiiiket” Jag vevade igen rutan och muttrade något om karlar med kontrollbehov.
Kort och gott det blev i allafall en stund full av action och humor i skogen.
Nämen hörrni… Undra om man verkligen måste ha granen kvar till nyårsdagen? Sonen skall ha party med sina vänner så jag låter den stå kvar, jag återgår till att bygga mitt lego som jag fått i julklapp. Jag skall just börja bygga körsbärsblommor till bonsaiträdet -Sjukt roligt!
//a