Pelle Snusk…

Pelle Snusk är en barnbok skriven av psykiatrikern (!!) Heinrich Hoffman. Originaltitel är Der Struwwelpeter och utgavs år 1845 i Tyskland (på svenska 1849). Herr Hoffman hade många strängar på sin lyra då han inte bara var författare och psykiatriker, han illustrerade även boken… till sin son!? Söker man runt lite kan man skåda illustrationer som ger en mardrömmar om naglar som växer och hår som står rakt ut.

Pelle Snusk är i alla fall ett ord jag och morsan använder när vi diskuterar saker som är äckliga i hem, kan även gälla andra typer av äckligheter. Vi är båda rörande överens om att man inte vill bo som en Pelle Snusk! Vet att morsan såg någon med väldigt långa gula tånaglar på tv och det blev också ett Pelle Snuskfenomen. När en kvinnlig gäst kom på besök hos mig i 20-års åldern, lånade min kökssax och satte sig i min soffa och klippte sina tånaglar så dom flög över hela mitt hem konstaterade jag att jag haft besök av Pelle Snusk.

Poäng? -Ordet är flexibelt och användbart.

Jag påbörjade detta inlägg för ungefär två veckor sedan efter en söndag av städning, bland annat hade jag gått loss med dammsugaren i soffan (och hittat sju strumpor i och under soffan!), jag hade knäskurat badrummet och jag hade motat bort alla ”pelle snusk gömmor”. Den dagen var det en dörr och dess dörrfoder jag höll på storkna över. Jag hade den dagen torkat badrumsskåpet, duschat vagnen där jag förvarar schampo och tvål samt skurat tandborstmuggarna. Jag bytte även disktrasor och tandborstar.

Idag är det åter söndag och jag har röjt upp min lilla skrubb som är någon form av deponianläggning för saker jag inte vet vad jag vill med. Jag har städat och plockat i ordning inför veckan. Skönt att vara ”on it”.

Jag är ingen pedant! Jag har ett högst levande hem för min kreativitet gör att det oftast ligger både block, pennor, virknål och några nystan garn här och där -MEN det måste vara rent! Rörigt är en sak, skitit en annan. Jag fixar verkligen inte äckligt a’la Pelle Snusk och det är en sådan himla grej detta att ha fint, rent och att det doftar gott. Det är banne mig en gåva. Jag är rädd om mitt hem och jag uppskattar att var sak har sin plats. Det är gött att lägga alla saker på plats, och samtidigt ta sig an att faktiskt dammtorka elementen, rensa och rengöra golvbrunnen och kolla så att man inte har en halv middag under spisen.

Filtret ovanför spisen tvättar jag upp med jämna mellanrum och jag fixar inte klibbiga ytor. Jag tillhör även den skaran som tycker det är bättre att skruva upp ett tjorvande avlopp, rensa vattenlåset och diska upp det snarare än att hälla två flaskor propplösare, hett vatten och sedan ha asmaanfall av ångorna. Ska det göras rent skall det göras grundligt.

Jag har levt med Pelle Snusk och själv normaliserats in till det klibbiga och smått sunkiga.

En sådan där märklig detalj som alltid varit så viktigt för mig är SÄNGEN. Sängen är platsen för våra kroppar att få vila. Det är en plats där vi spenderar mycket tid om än inte vaken. För mig har det alltid varit viktigt att det är fint i och runt min säng.

I min allra första egna lägenhet, en fin etta med riktigt kök, vardagsrum och alkov, var alkoven min himmel. Den var djupt mörk blå, på väggen hängde utvalda tavlor med guldramar och jag bäddade alltid min säng med vita sängkläder av satin. Jag hade inte råd att köpa så fina sängkläder utan hade fått det i julklapp. Min blåa alkov var min himmel och sängen var mitt moln som jag sov på varje natt.

Många kvällar satt lilla trion i den blåa alkoven och pratade och skrattade tills morgontidningen damp ner på golvet. (Jo, jag hade papperstidning!)

Jag har alltid alltid varit noga med sängkläder, att ha matchande påslakan och örngott. Jag har alltid velat skapa ett harmoniskt inbjudande rum för vila. Detta har jag gjort både som singel och sambo och ingen har någonsin haft invändningar på detta.

Utom Pelle Snusk.

Lever man med Pelle Snusk spelar det fan ingen roll vad man har i sängen, men gärna rött och svart är snyggt. Som direkt ser dammigt och solkigt ut efter som det aldrig städas i hemmet och man har en smärre sandlåda, mixat med lössnus och annat gojs. Att ha matchande sängkläder på båda sidorna är fan inte heller viktigt. Det är bara att ta något och om man tänker efter så är det här med påslakan inte viktigt alls. Faktiskt! Självklart ska vi gnida av oss hudfett, döda hudceller direkt på täcken (som aldrig tvättas).

För min del blev sängen mitt projekt, för skulle jag vara så jävla petig och löjlig så var det fan mitt ansvar. Så lät det. Den vrede över sängkläder som hade fina klädda knappar slutade i att han i vredesmod sparkade och drog i sängkläderna så att knapparna flög. Inte helt harmoniskt med andra ord.

Jag började faktiskt fundera rätt mycket under den tiden om det kanske var nått fel på mig? Kanske var det jag med min livslånga vilja att sova fint som var onormal? Kanske var det faktiskt bara jag som tyckte att en dubbelsäng skulle bäddas med matchande påslakan och inte helt olika? Kanske var min himmel och mitt moln som jag sovit på genom mina år i 20-nånting åldern helt fucked up. Jag kände bara att där gick en gräns. Jag ville verkligen inte sova i ett hovendroven.

Jag vet inte hur många gånger han slet täcket av mig för att han behövde två. Där låg jag nästan naken, och frös. Men jag hade ett dubbeltäcke i beredskap som jag kunde rulla in mig i som en vårrulle. Jag vet inte hur många gånger han stod och skakade täcket så det flög sand, snus och fjädrar på mig där jag redan låg i sängen och hur han sedan kastade täcket över mig och så att nu skulle fågeln vara tyst… Å garvade hejdlöst åt sin egen vitsighet. Själv kände jag mig så förnedrad. Jag vet inte hur ofta han sopade över alla sina äckliga smulor och snus till min sida i stället för att sopa ner det på golvet. Det viktiga var att han sov utan smulor. Så klart!

Det hette givetvis att jag var känslig, överreagerade, misstolkade osv.

Jag blev därför så himla glad när jag läste någonstans, vart kommer jag inte ihåg, om en rapport som skrivits av polis eller socialtjänst när dom gjort ett ingripande. I rapporten hade det skrivits en notering om att sängarna var bäddade med olika sängkläder. Jag kommer inte ihåg den exakta ordalydelsen men jag minns att för mig, blev det en känsla av smärre triumf.

Min vision om en himmel och ett moln är banne mig inte fel. Det är normalt att bädda sängar med matchande sängkläder. Det är avvikande att ha det som en röra.

Folk får leva hur dom vill, men jag vill inte leva med Pelle Snusk. Jag vill inte ha stopp i mina avlopp så att det står vatten i handtvättfat. Jag vill inte ha klibbiga ytor eller känna mig förskräckt om någon behöver låna min toalett.

Det är skillnad på rent och äckligt.

Jag ser framemot att lägga mig i min ren bäddade säng med en lätt doft av moringa. Jag sover inte längre på ett moln, jag har landat i verkligheten, och för det är jag så tacksam!

//a

2 reaktioner till “Pelle Snusk…

  1. Vilken inlevelse du skrivit med,man kan verkligen föreställa sig hur det var i verkligheten.Det som är svårast med din historia är att den är verklig.Kram🦉💕

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s