Det är ett nytt utseende på min hemsida och jag är nöjd, tacksam och glad. Som jag kämpade med att försöka snickra själv. Vilka frustrerade timmar jag spenderade och ändå såg det inte ut som JAG ville. Som jag tjatat och jagat min son för att höra honom skratta gott och höra honom fråga om jag inte hanterar att koda?!?!? Jädra typ! Det var ett rart försök som jag var ”nöjd-tillsvidare-med” men jag är galet tacksam att Sino Media tog sig an mitt uppdrag. Det är en ny tid, där jag kastat mig ut i friheten. Jag skapar nu den tillvaro jag vill leva. Jag arbetar timmar som jag blir erbjuden. Jag tackar med glädje JA till uppdrag där jag skall agera på ett eller annat sätt på någon utbildning på universitetet som figurant och tjänar därmed egna pengar på att ha riktigt roligt. No more bidrag från F-kassan, no more unionens vämjeliga a-kassa.
Det ger mig tid att skapa mitt eget företag.
Det ger mig energi att skapa igen. Jag målar, agerar och skriver. Det som också hänt är att alla mina änglar åkt ner från väggen. De som jag målade när jag bearbetade en svår tid i mitt liv. De har gjort sitt för mig. Det är dags att ge dem vingar. Jag kommer lägga upp dem till försäljning här på på hemsidan. Om du är intresserad av att köpa en kreation, one-of-a-kind, så kommer information om hur du går tillväga när målningarna läggs upp. De första som kommer säljas är ”Jag är ljus”, ”Skyddad av vreden” samt ”Aldrig sitta stilla, hålla käften och lyssna jävligt noga”. De kommer också läggas upp min instagram.
Jag vill att mina änglar skall få flyga, jag tänker bränna dem längre fram i vår om de inte behövs hemma hos någon annan. Det är krispigt att leva igen. Det känns friskt och helt och mest av allt känner jag glädjen och nyfikenheten varje dag jag vaknar. Vad skall denna dag ge? Vad kan jag tillföra denna dag?
Det innebär inte per default att allt är festligt lulllull däremot är allt lugnt och stressen eliminerad. Idag är det lördag och det jag åstadkommit är att dammtorka fönsterbrädor och element, jag har också rafsat runt i en gammal julgrupp som såg tråkig ut och så har jag tagit mig an mina dunkar med 20 liter kris-vatten.
Jag tänker på hur vi normaliserats in i ”kristiden”. Preppingen har gått varvet runt på något sätt, vi bunkrade, vi fruktade, vi åt upp våra lager och numera reagerar jag inte ens av att läsa hur man rustar upp ett Patriot-system i Göteborg. Från den nyheten till att skala potatis utan ångest eller rädsla. Detta är den nya tiden. Punkt. Slut. Mina 20 liter vatten som jag bunkrade förra våren har stått ute på min balkong i ett år i ur och skur. Genom kvalmiga sommardagar, dimmig höst och kall vinter. Så när jag slutligen tog in dessa dunkar hade jag 20 kg is. I dunk. Det tog några dagar att tina upp dem, och under den processen kylde det ner badrumsgolvet så till den milda grad att det krävdes strumpor för att gå in dit.
Dunkarna är nu sanerade både in-och utvändigt. Jag tror jag skickar tillbaka dem till min far ekorren. Samtidigt som jag skriver lagas middagen i ugnen. Musik som får det att sprätta i benen rullar ur högtalaren. Det går att att bli en ny människa efter en katastrof. En ny uppdaterad version.
En Anna 2.0
//a
Trackbacks/Pingbacks